Bisfosfonater käkbensnekros

I de flesta fall läker det ihop och patienten blir smärt- och infektionsfri.

Tandlossningssjukdom i kombination med läkemedel

Fredrik Hallmer tog benprover på 18 av patienterna och kunde konstatera att det växte bakterier som förekommer vid tandlossningssjukdom i det döda benet.
– Det är alltså tandlossningssjukdom i kombination med läkemedel som orsakar käkbensdöden, säger Fredrik Hallmer.

Avhandlingen visar att det är tre gånger så stor risk för käkbensdöd vid behandling med denosumab som vid behandling med bisfosfonater.
– Man ska förstås välja den bästa medicinen mot sjukdomen, den går alltid före.

Behandlingen går ut på att tandläkaren tagit bort död benvävnad och i dessa fall har det skett genom att död benvävnad sågas ur och man syr därefter tillbaka slemhinnan. Hyperkalcemi kan ha olika bakgrund som till exempel en ökad osteoklastaktivitet kopplat till malignitet, så kallad tumörinducerad hyperkalcemi (TIH), vilket behandlas med bisfosfonater och denosumab.

Det finns också anledning för Hellmert att titta även på bakterier från rotfyllda tänder. Bakterierna visar sig komma från munhålan, men i praktiken skulle de också kunna komma från rotfyllda tänder, men det har Hallmer inte undersökt. Många som tagit bisfosfonater och är oroliga för bennekros kan nu andas ut. Huruvida läkemedlet påverkar cancer-överlevnad eller ej är oklart.

Det innebär att käkbensnekrosen är behandlingsbar och det har han nu visat på ett begränsat antal patienter. Käkbensdöd, eller käkbensnekros som är den medicinska termen, är en biverkning av medicineringen. Vid behov kan patienten skölja med klorhexidin (till exempel Hexident eller Corsodyl 0,2 % x 2 dagligen). Myelom är en hematologisk malign sjukdom som liknar skelettmetastaser radiologiskt, och som behandlas med bisfosfonater och denosumab som en del av myelombehandlingen.

Bisfosfonater kan administreras intravenöst (infusion), ibandronsyra, pamidronat, och zoledronat, samt peroralt (tablett) alendronat, ibandronsyra och pamidronat.