Anteckningar från källarhålet sammanfattning

»Jag är en sjuk man, en elak man, en frånstötande man.« Så inleds Fjodor Dostojevskijs klassiska roman Anteckningar från ett källarhål, första gången publicerad 1864.

Läkaren som ska hjälpa henne utnyttjar hennes beroende, tillit och aktning. Ibland blir jag nästan irriterad på henne för att hon är överkänslig och jag inte förstår varför hon handlar som hon gör, men det är just också i detta som boken utmanar. Sen har jag också ett par halvlästa och olästa som kanske dyker upp någon gång på bloggen.

Om du läser på baksidan av denna bok står det att den tillkom under en svår tid när Dostojevskij satt vid sin hustrus dödsbädd samt att den innehåller hans ideologiska grund och lyfter många av de existentiella problem han tänker på under resten av livet.

Första delen i anteckningarna ägnas åt teorier om hur mänskligheten fungerar. I våras läste jag Augustprisnominerade Den sårade divan (2015) av idéhistorikern Karin Johannisson som tar upp de biografiska delar ur Krusenstjernas liv som kretsar kring vistelsen på mentalsjukhuset Beckomberga och efter det blev jag ytterligare intresserad av böckerna.

Jag blev ganska besviken på handlingen i Tonys läroår, där den aristokratiska släktmiljön känns avlägsen och händelselös, till skillnad från första boken går hon inte i skolan längre, utan de enda hon träffar är de adliga släktingarna i Stockholm.

Jag tror att jag kommer behöva läsa om den för att riktigt förstå den, men bara denna första läsning gav insikter om mig själv – och inte så vackra sådana.

Jag påminns gång på gång om Therese Bohmans Den andra kvinnan (2014) som jag läste förra året, där det kvinnliga jaget känner ett släktskap med den manliga huvudpersonen i Anteckningar från källarhålet och där hon på ett liknande sätt beskriver hur makt demonstreras i dagens samhälle.

Här följer vi källarhålsmannen under några händelser i hans liv. Här framträder ett rikt galleri av personer, främst kvinnor, som på olika vis drabbats av psykisk sjukdom. En bitter, isolerad före detta tjänsteman ut- gjuter sig över samtidens moraliska förflackning, över politik och filosofi som står lika mycket i strid med hans höga ideal som med hans hat mot människorna.

Det var också efter att ha läst Den andra kvinnan som jag blev intresserad av Anteckningar från källarhålet.

Eftersom jag lästeAgnes von KrusenstjernasTony växer upp (1922) med stor behållning bestämde jag mig för att ta mig an även de två följande böckerna i serien: Tonys läroår (1924) och Tonys sista läroår (1926).

Berättarjaget handlar gång på gång ur en känsla av att vara mindre värd och vilja hävda sig inför sin omgivning, vilket får förödande konsekvenser. Enligt Dostojevskij själv presenterar huvudpersonen, källarhålsmannen, sig själv och sina åsikter i denna del. Hon har visserligen haft flera utbrott av ”hysteri” (eller snarare schizofreni) då hon hört röster och talat som någon annan än sig själv, men hon är aldrig helt psykotisk, det finns alltid en verklighetsförankring under hennes utbrott; hon kan själv iaktta sin egen förnedring, men ändå fortsätter hon.

131)

I Tonys sista läroår får vi följa med till institutionen, ”Kejsarens hotell”. Temat är lite att han inte blir sedd av några vilka behandlar honom som lägre stående/mindre värd och när han sedan mot slutet träffar någon som faktiskt bryr sig om honom så gör han samma sak mot henne och får sedan lida resten av livet för att han känner sig så usel.

Jag gillade särskilt den andra delen vilken är läsvärd men jag är inte riktigt intellektuell nog att ta till mig första delen.

När han slutligen lämnar sitt källarhål blir hans oförmåga att delta i världens teater bara ytterligare ett belägg för att han i själva verket är utvald och förpliktigad att säga sanningen.

Kristusgestalt eller källartroll? Tonys läroår känns dock i mångt och mycket som en transportsträcka till den sista delen.

”Den människa, som lever mycket i fantasien, är så van att i fantasiens rike ej bära ansvar för något, så van att drömmande åse allt, att hon blir häpen över att hon bränner sig, då hon sticker båda händerna i elden.” (Tonys sista läroår, s.

Jag kan bitvis känna igen mig i hennes överkänslighet och kanske är det därför hon irriterar mig. Vi får följa med på en sjukligt pinsam och förnedrande middag med gamla skolkamrater samt en sväng på bordell där vi träffar Liza, en ung kvinna som blivit skyldig sin bordellägare pengar och är på väg ner i en spiral av misär.